Den här sommaren har verkligen varit högt och lågt. I mitten av juli flyttade jag och min lilla familj till ett hus i Vallentuna. Hur mysigt som helst och nu har jag äntligen en egen ateljé där jag kan sitta i lugn och ro. Vi har börjat fixa lite smått i huset och det känns hur inspirerande som helst. Nu har vi en trädgård som Juno kan leka i och hon har en egen gunga och lekstuga.
Allt det här har varit som en dröm men tyvärr kom den dagen som vi alla förstått kanske inte var så långt ifrån oss men som ingen vågade tänka på. Vår älskade hund Idefix blev sjuk och vi fick lov att ta det extremt jobbiga beslutet att låta honom vandra vidare. Jag skrev ett inlägg om honom på min facebook och jag kopierar in den direkt här för det blir för jobbigt att skriva en ny text just nu.
För ca tre år sen tog Erik en bild som jag nästan inte kunde hålla tårarna tillbaka när jag tittade på den. Det är Idefix och på bilden ser det ut som att han är på väg att lämna oss här på jordelivet. Han var gammal redan då men i full fart och som tur var fick vi ha kvar honom en stund till. I år skulle han ha fyllt 17 år men idag fick vi säga hejdå.
Tårarna rinner och jag vet inte hur ett tomrum som Idefix har lämnat ska kunna fyllas. Han var pigg och glad och lyckades även ta en sork för ca 2 veckor sen men sen vände det. Förra veckan började han pendla mellan att vara väldigt dålig till nästan som vanligt. Men sen igår blev han kraftigt sämre och visade även tecken på att han hade ont.
En veterinär kom hem till oss ikväll och han somnade in i min famn omringad om människor som älskar honom. Älskade Idefix du har varit med mig sen jag var 14år och stått vid min sida under livets alla viktigaste händelser. Du tröstade mig under mina tonår, du är med på våra bröllopskort, du vakade vid min sida när jag var sjuk och du la dig vid Juno när hon skulle lära sig stå så hon inte skulle ramla på golvet utan på dig. Finns inga ord som kan beskriva hur mycket vi kommer att sakna dig!