Det finns kontor där alla har slipsar och fina skor. I vissa andra kontor kanske det ligger lite färg på golvet och sofforna står i oordning. Det kanske är sorten som har fått för lite kärlek och är stökigt men ändå helt perfekt.

Hos mina föräldrar ligger den allra bästa sorten. Ateljén. Den kanske är fylld med kaos men med denna utsikt är allt förlåtet.

Den stackars sommarstugan inreddes av ett gäng tonåringar (jag och mina systrar) för en massa år sen. Då var det tydligen fräsigt med tidningsklipp som tapet. I hallen kan man även hitta övergivna vingar och peruker från olika maskeradfester.

Tycker man inte den här hallen är fin är det bara att vända sig om och istället titta ut. Fint!

Går man sedan in i vardagsrummet möts man av ett brutalt kaos. Ska man måla en megatavla krävs en del ommöblering och alla möbler fick flyttas runt. Förutom Eriks bardisk som väger ungefär som fyra bilar. Den står där den står.

Väggen var helt perfekt för min stora tavla.

Vill man senare gå vidare in till lilla sovrummet går det inte. Nej för där är det fullt. Men titta in går bra. Känslan över rummet är ”stället där konstverk går och dör”

som hunden…

gubben. Och random tavlor.

Framför öppna spisen står en till hemmabyggd möbel. Oklart vilken variant. Idefix tycker den funkar som säng. Jag tycker den är i vägen.

Vill man sen fota tavlan så använder jag min high-tech fotostudio…. hhrmm husväggen utomhus.

Här tillsammans med min BFF och kollega, Idefix.

Erik hittade en egen vän i form av en pytte-mini-fluga.

Nu är tavlan hoprullad och väntar på att levereras. Stugan som har fått tagit en massa stryk, först som feststuga och nu som ateljé ser nu lite (mycket) sorglig ut när väggen är tom. Känns nästan lite ovärdigt för fina gamla sommarstugan. Får nog bli en städning snart! Den är ju ändå något slags kontor.