I somras när jag målade jättetavlan i Finland var temat på hela projektet inspirerat av Oscar Wilde. Innan dess hade jag inte läst något alls av honom och eftersom det kändes löjligt att stå där och inte känna till några av hans historier åkte jag till Stadsbibilioteket för att låna hem lite böcker. Nu är jag helt såld! När Erik undrade vad jag önskade mig i julklapp var det ganska enkelt….böcker av Oscar Wilde. Väl på julafton hade han en hel hög med paket till mig, det var en dunderbok men massor av historier, en ljudbok och en mindre bok som även var illustrerad. Yay!
Idag tyckte jag på play både på ljudbandet och pennan och började skissa på en massa nytt. Det blev lite till min portfolio, lite till jobb (som jag tyvärr inte kan visa) och några idéer på vad jag ska göra till lilla utställningen som jag ska ha i februari.
Underbart att kunna åka in i en annan värld samtidigt som pennan tecknar på nästan av sig självt. För inte så länge sen var jag ganska stressad över att jag inte tyckte att jag hade någon speciellt stil när jag tecknade. Jag tänkte hela tiden att nu måste jag snabbt snabbt komma på en stil sen börja utveckla den. Det var egentligen inte sen efter jag skaffade instagram och folk började skriva till mig att de gillade min stil som jag förstod att mina gubbar ändå är en stil…min stil. Nu känner jag mig mer och mer hemma i det och de är lite skeva och krokiga och kanske inte alltid bildsköna…men som alltid är mitt mantra: Hellre udda och roligt än bara snyggt. Så till alla er tidningar, bokförlag och andra företag. Visst vill ni väl ha lite egna söt-roliga gubbar som illustrerar era reportage, artiklar, böcker eller vad det nu kan tänkas vara? Jag lovar att göra dem helt perfekta för er!
P.S När jag ändå pratar om det kära instagramet kan jag ju passa på och nämna att ni jättegärna får följa mig där… Fargstarktanna heter jag, vi ses!
Kul! Jag läser ”The Portrait of Dorian Grey” just nu faktiskt 🙂
Blandade känslor till den boken… Stundtals väldigt intressant, stundtals jättetråkig. Men kanske är det för att jag läser på engelska och det är inte helt lätt att sätta sig in i storyn då. Inte lika lätt som om den hade varit på svenska alltså.
Men jag tycker i alla fall att Lord Henry är en komisk figur. Förutsägbar, men komisk, och jag tycker den personlighetsförändring som Dorian Grey genomgår börjar bli intressant.
Vad tycker du om boken?
Du har en fantastisk stil! Älskar dina figurer!